Jag träffade Satya på väg intill Caves bookstore, där jag efter vårt korta möte skulle ge mig själv en nobelpristagare (Gao XingJian) och en tjock, glansig Elle (the UK edition), och hon såg helt fantastisk ut i sin smaragdgröna sari och blanka hollywoodsvall. Jämförelsevis kände jag mig verkligen inte som en pangpingla i mina slitna jeans och oklippta hår. Men så är det ibland.
Satya är också forskarhustru -forskarhustrur finns det en hel del av, forskarmän är däremot mycket mer sällsynt- och hon och hennes man åker tillbaka till Mumbai i morgon.
Vi önskade varandra gott nytt år och god jul -vad det nu betyder om man är indiska- och lycklig resa, vad det nu betyder när man säger det till någon man aldrig kommer att träffa igen. Ordet resa får en mycket större innebörd då.
Och om man skulle säga till alla man tar avsked av något annat än att vi ses igen så skulle det bli alldeles för jobbigt.
Därför säger man det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar