Julen

Vi har bara ett par nycklar till lägenheten. Detta av ren och pur lathet eftersom det har tagit emot att gå och kopiera dem. Eller att någonting alltid kommit emellan.
Så i går när C kom hem från jobbet för att äntligen sätta sig i soffan med ett glas kylt vitt och slappna av, så slänger jag i vanlig ordning ner nycklarna från balkongen så att han ska ta sig in i huset.
Men nycklarna, istället för att falla ner i hans öppna händer, studsar på hans öppna paraply. Och det är i slow motion jag ser dem, med paraplyet som språngbräda, falla ner på avloppsbrunnen. I ett fragment av ett ögonblick stannar de till på gallret, innan de trillar ner i kloakerna.
Jag dör. Det är så oemotståndligt, särskilt en julafton. Vårt enda par nycklar, förlupna i det taiwanesiska avloppssystemet.
Sedan ägnar C en god stund av julaftonseftermiddagen åt att, med hjälp av en nedmonterad galge, en magnet och en rulle eltejp, fiska efter nycklarna som faktiskt glimmar där nere i djupet.
Jag kommer med uppmuntrande tillrop från min utkikspunkt på balkongen, och vinkar leende till grannarna som nyfiket kommer ut och agerar publik till asfaltspimplandet. I bästa fall tror de att det rör sig om en obskyr europeisk jultradition (Cheri, du kan aldrig ana var jag gömt din julklapp!).
I sämsta fall får de bekräftat att de är lite underliga, det unga paret på nummer 56.