Det enda jag behöver kunna säga på japanska är Watashi wa french desu.
Det kommer att garantera mig ett varmt mottagande i Tokyo, eftersom japanerna är minst lika galna som taiwaneserna i allt som har minsta beröring med fransk kultur.
Här i Taiwan är det så att när jag säger att wo shi reidianren - jag är svensk- så möts det med ganska likgiltiga leenden. Någon artig kommentar om Volvo eller Ikea möjligtvis. Okej. Intressant. Gäsp.
När C sedan säger att han minsann är faguoren så blixtrar det till. Det går en imponerad susning genom vilket sällskap som helst. En andäktig tystnad infaller.
La douce France, med allt det innebär, är hett i Asien.
Frankrike - Flänch på chingrish - är Chanel, Vuitton, Champagne, Alain Ducasse och Eiffeltornet. Frankrike är utsökta bakverk och haute cuisine, l'art de vivre , Lacosteskor, och impressionismens ursprung.
Ingvar Kamprad, je suis desolée, DIY-hyllor och resårmadrasser kan inte matcha detta.
Denna besatthet och passion för Frankrike (och vem kan klandra någon för den?) gör att jag sedan en tid tillbaka presenterar mig som reidianren. Keshi wode xiansheng shi faguoren. Svenska. Men min man är från Frankrike.
Då får jag också lite gratis stjärnglans och glamour.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men att vara svensk är ändå rätt bra i Kina, tror jag. När jag var där upptäckte jag att det var en fördel att kunna säga just den frasen för att visa att man var svensk och inte amerikan. Men det är klart - french touch ger andra bilder. Men du har ju löst det perfekt!
Jo, jag tror att europeer överhuvudtaget är populära! Men i a f här i Taiwan är det ändå italienarna och fransmännen som får mest gratispoäng. (De är inte så många heller..)
Skicka en kommentar