En vecka innan jul

Nej. Julstämningen infinner sig inte.
Jag är less på 25° varmt och människor utan sinne för temperaturer i stickade mössor och täckjackor.
Dessutom har vi inget vatten. I morse gjorde vi kaffe och borstade tänderna, sedan tog vattnet slut. Jag vet, det hade varit värre om det hänt innan vi hade hunnit med dessa livsnödvändigheter. Quelle horreur!

Men sådana här saker blir så besvärliga när man är i ett annat land och man måste telefonkommunicera med otåliga hyresvärdar på kinesiska. Wei? Weeei? Weeeeeeeiii?!

Och man kan ju tänka sig att någon annan i huset skulle kunna ringa. Men det gör de inte. I somras hade vi inte varmvatten under fyra dagar. Ingen reagerar. Ingen ringer. Tills vi gör det.
Vi har suttit i en biosalong där ljudet helt plötsligt kapades. Ingen rör sig. De stirrar på bioduken som om ingenting hänt. Tills jag springer ut till biograftanten och gastar "fixa ljudet!". God damn it.
Man beställer currykyckling på restaurant och får in en tallrik utan kyckling. I Taiwan låter man det passera. Jag har sett en tjej på vespa köra över en farbrors tårtkartong. Inga problem. Varken tjejen eller farbrorn reagerade.
Jag svär, jag har även sett en kille i skåpbil backa över en poliskonstapels motorcykel. Långsamt och fint, på något sätt. Och polisen betraktade hela förloppet, hur hans blanka Honda förvandlades till skrot under skåpbilens tyngd, men sade ingenting.
Är de zombier eller bara extremt rädda för att förlora kontrollen? Jag skulle ha varit helt galen. Tro mig.