Vi behövde köpa ett nytt minneskort till kameran, eftersom vi fyller upp det så snabbt. Men vi är ju i high-techasien så det borde vara enkelt. Det trodde killen bakom kassan också."Minneskort? Absolut. Vad använder ni för något?"
Jag upplyste honom om att vi har en olympus och ett minneskort på 60 megabytes.
"Megabytes? Gigabytes, menar du va?"
"Nej. Det tror jag inte".
Han bad att få se vår kamera och jag visar honom den. Han stirrar liksom häpet på den, sedan går han bort till sina kollegor för att visa den, innan han kommer tillbaka och försöker se beklagande ut.
"De gör inte sådana här minneskort längre. "
Jag beklagar mig för Jean och Joy, som frågar hur gammal vår kamera är egentligen. Tre år, säger jag.
Tre år?! That's old!
Så min idé inför Japanresan, där vi kommer att ta många, många bilder är att handla engångskameror (så kan vi låtsas att vi har glömt kameran hemma istället för att förnedra oss med en tre år gammal pjäs). C är skeptisk.
"Tror du verkligen att du kan hitta en engångskamera här? Där kameran i princip är en religion?
Nej, kanske inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar