Mina taiwanesiska bekanta är inte vare sig artiga eller finkänsliga. När jag misslyckas med att formulera en korrekt fras på kinesiska så viker de sig dubbla av skratt, slår sig för pannan, dunkar varandra i ryggen, och går sedan iväg för att sprida mina komiska fraser vidare. För att sedan så fort de ser mig, upprepa det igen som om det vore det roligaste de någonsin hört. Helt i motsats till mig som ler och nickar och anstränger mig för att förstå vad de menar när de pratar engelska. Därför förstod jag att det som Mandy kallar briefsdumplings och bored dumplings inte alls är tros-dumplings och tråk-dumplings utan beef- och boiled dito (Varifrån kommer myten att asiater inte kan säga "r"? De säger de hela tiden, även när de borde göra bäst i att låta bli). Igår åt vi nämligen dessa fantastiska kinesiska ravioli med Yu-Huang och Ma-Ke, alias Mandy och Stanley. Att äta sojdoppade dumplingar med ätpinnar är inget för den darrhänte, men efter att ha studerat Stan's ätmetod har jag anammat tekniken att spetsa degklumpen på en pinne för att hålla fast den med den andra.
Jag var även ute och åkte vespa med Mandy, som likt sina landsmän är en dödsföraktande kamikazepilot bakom vespastyret. Jag var lite skärrad, eftersom hon hela tiden envisades med a) att köra på vänster sida b) att vrida på huvudet för att kunna prata med mig c) att i farten svepa med sig restaurangskyltar, lyktstolpar och fotgängare från vägkanten.
2 kommentarer:
Välkommen till Taiwan. Det är bara att blunda och köra:-)
Tackar! Vänta bara, om ett par veckor räknar jag med att vara fullärd i taiwanesisk vespakörning. Beware!
Skicka en kommentar