Do you take butter in your coffee?

På tal om kaffe så erbjöd sig Mandy nyss att hämta kaffe till mig. Mandy har skrivbordet bredvid mitt skrivbord. (Jag vet, det kan tyckas vara lite märkligt att jag som inte ens har ett arbete har en arbetsplats, men jag har fått ett eget skrivbord på C:s jobb, med egen laptop och kaffekopp och arbetskamrater att prata med vid kaffeautomaten).
“You want sugar or butter in your coffee?”
Butter? Please god, no. Ingenting förvånar mig längre vad gäller taiwaneserna och deras kulinariska äventyrligheter, men smör i kaffet?
“Euh... a drop of milk, if there’s any?”
Sedan insåg jag att hon bara blandat ihop orden butter och milk. Taiwaneserna är inte så slängda på engelska, och jag har insett varför det är praktiskt för ett Taiwanesiskt forskningscenter att ha en in-house translator på plats. Jag kan nämligen korrekturläsa artiklar. Och brev. Och ansökningar om jobb eller praktikplatser i Frankrike, Kanada eller Storbritannien. I det senare fallet handlar det inte så mycket om att korrekturläsa som att gissa sig till vad i hela fridens namn de kan ha menat med sina obegripligheter, och skriva om det till förståelig engelska. Och jag gör det med ett leende på läpparna. Det handlar om karma. Om jag anstränger mig för att förstå deras engelska så kommer de att göra samma sak för mig när jag mumlar osammanhängande fraser på kinesiska. Eller fraser, och fraser, jag uttrycker mig med enstaka ord. Som ett litet barn som precis lärt sig att prata. Jag säger kafei (kaffe, okej, det var lätt) och pekar på kaffeautomaten. Det finns ingenting som gör en så språkligt ödmjuk som att lära sig kinesiska.