Det är svårare än jag trott att plockas ur sin egen sociala kontext för att släppas ned i en annan, där man inte behärskar vare sig språket eller de sociala koderna. Jag känner mig ganska inadekvat, som en pusselbit som inte passar. Jag har bott utomlands tidigare, men från åren i England kan jag inte minnas några kulturkrockar, och efter att ha levt i Frankrike, med en fransman är jag medveten om skillnader i tolkningar av vad vi säger och gör.
Men det här är annorlunda. Här i Taiwan kan jag inte avgöra vad folk egentligen menar, eller hur jag förväntas reagera. Exempel: Vi tillbringade hela lördagen med Polonium och Cherry, de ringde oss på söndagen och ville ses, för att sedan vilja äta lunch måndag, och nu ska vi äta middag med dem. Av artighet tackar vi ja när de frågar, men de kanske hoppas att vi ska säga nej? När vi säger nej känner vi oss dessutom skyldiga att komma på fyndiga ursäkter och anledningar till att vi inte kan. Tycker de att vi är så enastående som middagssällskap så att en måltid inte känns komplett utan oss, eller känner de att måste ta hand om oss?
Och när vi vill ge någon en present för att tacka för flytthjälp/middagar/teserviser så får vi i princip tvinga personen i fråga att ta emot den. Suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Presenter som tack för hjälpen får man nästan alltid truga på folk här. Det där med att man ska säga nej tre gånger är ingen kliché, det är verkligen så. De är säkert jätteglada.
Alla middagar och dagar tillsammans med era kompisar kan mycket väl komma sig av att ni jobbar ihop och de vill att ni ska känna er välkomna och för att de tror att ni inte vet riktigt var ni ska ta vägen själva. Taiwaneser kan vara rätt så varma och översvallande på det sättet. Hittar ni på en bra ursäkt så går det nog bara bra att säga nej.
Skicka en kommentar