Alltsedan vår ankomst till taiwan har vi utsatts för ett öronbedövande väsen. Första veckan i Taipei bodde vi på hotell, och uttröttade och jetlaggade behövde vi våra åtta timmar i Morfei armar. Men varje morgon vaknade vi av ett oläte utan dess like som vi efter lite sondering insåg kom från det buddisttempel som låg granne med hotellet: Buddistisk bönesång. Och buddistiska bönetrummor. Vad göra? Knacka på och säga "ursäkta mig killar, jag vill inte vara en partydödare, men vi försöker faktiskt sova"?
Vi var lättade när vi flyttade in i vår lägenhet som till synes ligger i ett lugnt område. Men varje kväll hör vi smällare och fyrverkerier från alla håll. Första veckan tänkte vi att det har att göra med det kinesiska nyåret. Men det var inte så. Smällarna jagar bort de onda andarna. Och de onda andarna återkommer tydligen varje kväll.
När sedan en gud fyller år, är det brukligt att dra av ett rejält fyrverkeri för att fira detta. Och buddisterna, taoisterna och Konfuciusanhängarna har många gudar att fira. Och som sagt, far be it from me att hindra religiösa utövningar. Men vad sägs om att tända ljus?
Taiwan är ett högljutt ställe.
Även vespor för ett herrans liv. I synnerhet när det inte bara är en, utan sexhundratusen vespor som susar nerför gatan. Och butiksägare som drar på gamla hits från slutet av nittotalet på högsta volym för att överrösta de närliggande butikerna som även de dragit på gamla nittiotalshits på högsta volym.
Och när man tror att allt har lugnat sig, fyrverkerierna har tystnat, buddistsången klingat bort... the worse is yet to come:
I natt hölls vi vakna, inte av vespor, inte av sjungande buddistmunkar, inte av mormödrar som smäller smatterband, men av marskatterna. Som hela natten skrek ut sin passion till varandra. Far be it from me att hindra någon som helst varelse i sina amorösa utövanden, men kan man få be om en smula diskretion?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar