Kulturchock för nybörjare II

Både jag och C har upplevt en hel del tvära kast i känslostämningar här i Taiwan; ena dagen kan vi vara euforiska och allt känns spännande och häftigt, och jag kan bli stående framför balkongdörrarna på morgnarna, tagen av hur vackert det är att se hur bergen liksom höjer sig ur diset.
Andra dagar känns allt besvärligt, ljudet på gatorna överväldigande och människorna, som jag mina bra dagar uppfattar som hjälpsamma, roliga och vänliga, förvandlas till påträngande och oseriösa.

Idag har varit en sådan dag. Jag har mindre energi, och hela upplevelsen av att ha bytt land, och därmed helt ändrat vanor, klimat, tidszon, kost, kommer över mig. Jag har bytt luften jag är van att andas, vattnet jag är van att dricka... Det känns dessutom som att kinesiskan är en obestiglig mur.
Jag är dessutom trött på att vara kvarterets huvudattraktion med mitt ljusa hår och blåa ögon. Jag blir alltid uppmärksammad, och det är också tröttsamt (i synnerhet eftersom jag vet att folk pratar om mig, men utan att jag förstår).

Idag kom en snubbe fram till mig när jag promenerade på Campus (ett av de ställen där man kan promenera utan att riskera att få armarna avslitna av en förbiåkande galen taiwanes på vespa), och säger:
-Can I know you?
-Excuse me? (Det är jag, lite häpet, eftersom jag inte riktigt förstår vad han menar)
- I see you here two times, and I want to know why our university takes beautiful girls. Like you.
Okej. Vad svarar man? "Ja, universitetsledningen tyckte att det behövdes mer snygga tjejer på campus, så jag skickade in mina meriter, och blev antagen. Helt otroligt." Hans uttalande låter som en ganska dålig pickup-line, och jag sneglar runt omkring mig för att försäkra mig om att jag inte har förflyttats till en Finlandsfärja, eller till en bar på Teneriffa där folk stjälper i sig sex on the beach-drinkar i hopp om, öh.. lite sex on the beach. Men nej, jag är på universitet, klockan är tio på morgonen, och killen är nykter.
- So can I call you to meet together? I want to know you, säger han på ett lite hundvalpsivrigt sätt.
Jag förklarar för honom det olämpliga i att en gift kvinna börjar lämna ut sitt nummer till män hon aldrig tidigare träffat i syftet att de ska lära känna henne.
-Okay, säger han och nickar. So, you give me your email? MSN?

Lite senare träffar jag Brenda, som hjälper mig med kinesiskan en gång i veckan. Hon säger:
- My friend see you yesterday. She think you are beautiful. She is a very nice girl. She wants meet you to be your friend.

Sådana här grejer känns bara... märkliga. Jag vet liksom inte hur jag förväntas reagera.