Socialisering

De sociala koderna i Asien är inte alls som dem jag har i ryggmärgen, och ibland blir det bara konstigt. Och fel.

Till exempel så har vi pratat länge med Mandy och Buck om att åka till bergen med dem en helg i november. Och de bokar in oss i en suite på Taiwans dyraste hotell. När vi sedan försynt undrar om det är möjligt att, host, hitta någonting en aning less expensive, tolkar dem det som att vi sagt att vi definitivt inte vill tillbringa en helg i deras sällskap. Vi har inte hört ett ljud av dem sedan dess. Och vi förstår inte riktigt vad som hände, men det måste ha tolkats som kritik.

Samma sak hände med Ross och Betty. Vi hade bestämt att vi skulle gå på bio tillsammans en lördag. Sedan visade det sig att Ross hade tänkt sig matinéföreställningen, och vi undrade om det inte skulle vara trevligare att gå på kvällen. Och vad händer? Ingen bio. Det tolkas som ett nej.

Men våra taiwanesiska bekanta har, från första början haft en tendens att, oavsett vad det gäller, lägga fram färdigsydda idéer för oss, i stil med "09.23 kommer vi och hämtar er sedan äter vi frukost på Happy Zao-fan och 09.45 åker vi mot Yi-Lan där vi stannar sex och en halv minut (gott om tid för att ta de oumbärliga fotona som bevisar att man varit där), sedan besöker vi ytterligare 13 must-sees, innan vi äter middag till överpris på en restaurang som är very famous (och där de med all säkerhet serverar fisk som grillas levande vid bordet, kycklingnäbbar eller andra delikatesser)." Och när man föreslår minsta ändring i programmet så rynkar de pannorna allihopa och diskuterar och ah-ar och hum-ar och ber om en förklaring: "Du tycker alltså att vi ska dricka kaffe här, och inte där vi bestämt?" Och det känns som om man bett dem att donera en njure.