Nu ska vi prata om en av Kinas nationalskatter: Pekinganka. I Kina är ankan en nationalrätt och en institution, för att inte säga en konstform, och så även i Taiwan.
För den oinitierade: En gudomligt mör anka med krispigt, gyllene papperstunt skinn. Ankan äts med fördel på restauranger med röda plyschstolar, vita hellånga dukar och guldspeglar på väggarna, där kocken först visar upp den hela fågeln för gästerna innan han skär upp den, och en pekinganke-kock värd namnet bör kunna få ut hundra lövtunna skivor av en anka.
Därefter tar var och en de tunna köttskivorna, smetar in dem i rikligt med plommonsås, och tillsammans med färsk vårlök sveper man in dem i en spröd, tunn, ångande pannkaka. Sedan äter man. Och njuter. Och eftersom varje sällskap har en hel anka att äta upp kan detta ta uppemot en kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar