Oh. Kära nån. Pasta Alfredo har jag nog inte ätit sedan jag bodde i London och hela tiden sprang på italienska restauranger. Fast då åt jag inte så mycket, utan hällde i mig rödvin, tuggade på en pinne torr crostini och kalkylerade näringsintag. Och pratade oavbrutet och såg mitt sällskap djupt in i ögonen så att de inte skulle märka att jag inte åt. Vilket slöseri.En riktigt god Alfredo behöver inte så mycket konversation, insåg jag idag.
3 kommentarer:
Håller med - vilket slöseri. En god pasta ska man väl aldrig missa att äta koncentrerat. Tur att du har upptäckt det! Har läst dina inlägg neråt på sidan och tycker väldigt mycket om att läsa dina betraktelser. Fina foton också.
det går framåt. men din man vet inte mycket om fotboll, eller......
Fröken Nässelblom, tack! Vad glad jag blir!
B: Nej, inte ett smack, förmodligen. ;)
Skicka en kommentar