Min vän T som befinner sig i Beijing mailade mig och sade att hon tyckte att det var så märkligt att vi befann oss i Kina bägge två, när vi aldrig någonsin hade pratat om det innan. Och jag blev häpen, eftersom jag trodde att hon befann sig på Sveriges radio i Göteborg och inte att hon smög runt i gränderna i Beijings hutonger.
Men. Bor man på Taiwan säger man aldrig, aldrig att man befinner sig i Kina och jag har aldrig mött någon som tycker sig höra till fastlandskina. Visst, man kallar sig zhong-guo-ren (människor från mittens rike), men det slutar där.
Vi på Taiwan är ilskna över att inte få vara med i FN, vi är irriterade över att inte få delta i de olympiska spelen under namnet Taiwan och vi tittar snett på Kina som anser att Sun Yat-Sen är son av Kina, när alla vet att han är son av Taiwan...
Många längtar efter att få kliva ur Kinas skugga och återfå diplomatisk status, och mellan snack om baseball och hollywood så pratas det idag fritt om självständighet, oavsett vad president Hu och grabbarna i Beijing säger, och trots att Kina för ett par år sedan antog en lag om att de tar sig rätten att attackera om så sker. (Men å andra sidan har vi dabbel-jo som håller oss om ryggen, så vi fruktar intet ont. ;))
Okej, det blev kort och ytligt om ett omfattande och oerhört intressant ämne. Je m'excuse. Men plikten kallar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar