tisdag 11 september 2007

Någonting som är heligt

Du vet, den här världen
Skrämmer mej bortom all sans
Men regnet som faller
Är nånting vi kan förstå
Tungt, som en människas längtan
Utan mål, men det faller ändå

Om ni kommer hem till mig och jag öppnar dörren och ser gråtmild och rödögd ut så är det förmodligen bara så att jag lyssnar på Peter LeMarc. Ni vet, han vet hur det känns. För han har vart där.
Och kanske är det så att regnet faller utanför. Och att jag har ett nystan av oro och längtan och rädsla i magen. Det är nog bara så.

Det går över, drar förbi.



Inga kommentarer: