Dessa dagar

När man vaknar och allt känns vemodigt. Dessa dagar när man inte har något försvar alls, mot vare sig otrevliga butiksbiträden, att nästan bli överkörd av en överviktig man med guldklocka i en Buick Rendez-Vous, eller synen av en hemlös hund med ont i ena tassen. Dessa dagar när sköldarna är nere, benen känns tunga och man känner sig skyddslös, oinspirerad och bräcklig.

Dessa dagar vaknar jag alltid tidigt, och kan bli sittande med min kaffekopp länge, länge, tills kaffet kallnar.

Dessa dagar längtar jag till kvällen, då jag kommer hem, stänger dörren bakom mig och låser verkligheten ute.

Undrar vad som hände med tyfonen, förresten? Den drabbade oss aldrig.