Jag funderar mycket på min plats i tillvaron och jag söker efter en plats jag kan kalla min. Inte aktivt kanske, det är mer som att jag väntar. Väntar på att komma till platsen där jag hör hemma.
Men kanske är det inte för mig? Kanske måste jag hitta lugnet inom mig först? Kanske måste jag lära mig att vila i stunden, i nuet, komma till ro i mig själv, med mig själv innan jag kan stanna upp på en plats som jag då kan kalla min?
Jag vet att jag är lyckligt lottad som har vad som verkligen betyder något; jag har kärleken alldeles bredvid mig och en familj som skriver mail så att jag blir tårögd. Jag vet att jag alltid har platser och famnar att återvända till.
Det kanske räcker?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar