torsdag 28 juni 2007

Venezia, un ricordo eterno


Fick bilder från A:s tripp till Venedig... Kanonfina bilder med det där magiska ljuset som bara finns i bella Venezia.
Jag och C var i Venedig för ett par
år sedan, vi var nyförälskade (jag inser precis att det är snart fem år sedan, inte ett par), och det var underbart, oförglömligt.

Vi åt en risotto som vi inte har kunnat glömma sedan dess. Vi skulle kunna åka tillbaka till Venedig enbart för den där risotton. Vi gick hand i hand över Ponti di Rialto. Vi gick vilse i de små gränderna. Vi missade sista vaporetton hem, och fick gå, långt efter midnatt längs mörka gator där råttorna vågat sig fram. Jag hade nya skor och skavsår och gick barfota. Och ljuset när solen går upp över Venedig. Ljuset i Venedig är fantastiskt. Magiskt. Blekt och skimrande.

I mina minnen är vi dessutom helt ensamma i staden. Vilket vi inte kan ha varit, eftersom det änd
å är Venedig sent i april vi pratar om. Men det kändes som vi var ensamma. Det är bara jag och C som vibrerar, andas och lever i mina minnesbilder. Alla andra var skuggfigurer som vi inte ens såg. Det var så det kändes, som att Venedig bara tillhörde oss. Och just då var det faktiskt så.

Vi var ensamma i världen och världen tillhörde oss.

Älskling, tu te rappelles de Venise?


3 kommentarer:

Anonym sa...

Vi är ju närmare varandra än de som bloggar från andra sidan världen! Snälla, säg att bloggnamnet är taget ifrån där det först stod "Hiroshima"!?! Idag åt jag nudlar med ris, det var mättande. Jag tycker Prius är bästa bilen, mer intelligensförlängare så.

Sara sa...

Självklart är det en travesti pa Hiroshima mon amour... Ett taget namn kan man säga. Nudlar med ris är inte pa min lista, däremot en Prius.

Anonym sa...

jag ser nog bara filmer om trasiga människor, och åh vad trasigt det var i HMA! Det är svårt med "bästa", men den är nog den bästa, jag satt som förstenad över konstruktionen gällande bruket av dialog vid barscenen.