Anställningsintervju

- Har du undervisat tidigare?
- Nej, aldrig.

- Har du någon erfarenhet av barn?
- Nja. Jag vet hur de ser ut?

- Men du har engelska som ditt modersmål, eller hur?
- Nej.
- Men det slog jag upp, att i Sverige har ni engelska som officiellt språk?
- Men det är fel.

-Men du kom till Taiwan för att du ville undervisa, eller hur?
- För att jag ville undervisa? Neeej...

- Jag förstår. När kan du börja?

Ja, med sådana kvalifikationer förstår jag ju verkligen att de vill anställa mig. Absolut. Men det enda som krävdes verkar vara avsaknaden av accent, och jag jobbade nog bort min under åren i London. Men min engelska är väl mer "Hullo lads, lovely weather today! Jolly good. Love the rain, do I" än amerikansk, som de gillar här. Men visst, I can give them a George Bush-Texandrawl any day. "Hi' y all! How y'doing? God bless y'all!
Fast hos amerikanofilerna i Taiwan är det öststatsdialekten som är den verkliga hårdvalutan, man ska ska helst prata som man kommer från Boston. Bååstn.
Hur som helst, om vi återgår till mina kvalifikationer: Hur i hela fridens namn tänker de att jag ska klara det här?