Efter klippningen fick vi träffa the chief hairstylist's föräldrar som bodde i en lägenhet innanför den moderna salongen, samt deras ljuvliga fyramånaders taxvalpar. Mamma chief hairstylist gav oss kinesiskt godis som hon handlat på en resa till Beijing, och vi bytte nummer med lillebror hairstylist, som sade att "behöver ni någonting, eller om ni vill ha hjälp med något..." på det uppriktiga taiwanesiska sätt som får mig som nordeuropé att baxna.
Och när vi sedan åt lunch på Yoshinoya slog en ung taiwanes sig ner bredvid oss.
- Vous êtes français?
Olivier pratade en förträfflig franska efter att ha pluggat i Dijon, och vi bytte telefonnummer för att träffa honom och hans fransktalande vänner i Taipei.
Taiwan är verkligen en fantastisk plats för möten med människor. Jag förvånas, överväldigas och förundras över den enorma vänlighet och människointresse vi möter, som ibland bara får hjärtat att svämma över och som gör att man som utlänning inte känner sig varken ensam eller vilsen.
Vad gäller klippningen så är jag supernöjd med mitt nya ganska korta, mörka. C tyckte att jag såg ut som Catherine Deneuve. En ung Deneuve ändrade han sig till när jag lade ifrån mig ätpinnarna och med armarna i kors och smalnande ögon frågade om han tyckte att jag såg ut som en nylyft sextioåring i mitt nydesignade japanstyle hair.
Andra bloggar om: Taiwan, Asien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar