Tillbaka

Jag fnittrade oavbrutet från det att vi kom in i ankomsthallen på Chiang Kai-Shek international airport, det kan ha varit vinet vi druckit på flyget, eller så är det så att skyltarna faktiskt är väldigt roliga. Men jag gissar på vinet. Över bagagebandet står exempelvis ett stort plakat med den vänliga uppmaningen: "Please take correct bags". Sedan springer en trevlig liten colombohund runt och nosar på folks bagage, det är ingen respektingivande knarkhund, men en som är specialiserad på att nosa upp tårtor, frukt och godis som folk kan tänkas ha smugglat förbi den mycket hotfulla skylt som beordrar inresande att slänga ALIVE ANIMALS AND ALIVE FOOD innan de går genom tullarna. I den soppåse som ställts upp för ändamålet. Har man så lite som ett äpple i fickan får man böter. Jag vågar inte ens tänka på vad man råkar ut för om man skulle bära med sig droger.
Hur som helst, vi har haft en underbar semester, men det var väldigt nära att den inte alls blev av. Vi kom med det absolut sista utgående flyget till Hong Kong, innan tyfonen Krusa drog in över Taiwan på allvar. I Hong Kong däremot var det strålande sol, och då är ju inte det en stad som är känd för att vara ett solsäkert resmål.
Och vad ska jag säga om Hong Kong? Jag är förälskad, förförd och förlorad... Vissa platser är man på väg ifrån redan innan man kommit dit, platser som aldrig blir annat än transitplatser för människor på väg, men andra ställen är annorlunda. Hong Kong saknade jag redan innan vi åkt därifrån. Så fort vi kommit dit ville jag åka tillbaka (Väl talat av en människa som aldrig riktigt lärt sig att leva i nuet). Kanske lämnade jag en bit av mitt hjärta i disiga, glittrande, levande Hong Kong? Hos dess blänkande skyskrapor och jadefärgade hav. Hong Kong på kinesiska heter Xiang Gang som betyder doftande hamn, och det poetiska namnet passar utmärkt på denna vackra, doftande stad. Om vilken jag berättar mer i morgon.
Nu är det sova sova säng säng säng.