Working 9-5

Killen nere på gatan har ägnat hela dagen åt att tvätta sin vespa. När vi gick ut på en liten morgonpromenad vid niotiden i morse stod han där och gnodde, och nu när jag kom tillbaka nästan åtta timmar senare står han där fortfarande med lödder upp över armbågarna. Ineffektivt, på något sätt. Men ingenting jag förvånas över. Taiwan är hetsigt och hektiskt på ytan, men om man bortser från ljud och ljus och mycket trafik så inser man att tempot på Taiwan är ganska vilsamt. Det är ändå ett ö-folk vi har att göra med.
Vi hade någon föreställning om att på Taiwan jobbar man galet många timmar om dygnet (vilket många gör) men det är inte fråga om någon effektivitet med Toyotastandard.
På vårt favvo-fik (ah, grapefrukttéet är att mörda för) krävs det sex personer för att servera en kopp té. Två personer som tar betalt och fyra personer som brygger téet.
C var till en början imponerad av de långa arbetsdagar som en del doktorander på hans labb har. Men efter ett par månader har han insett att i arbetstiden ingår flitigt msn:ande, filmvisning på laptop ( I går: Babe, pig in the city, vilket fick C att fundera på att inte delegera några som helst arbetsuppgifter till the Ph. D-bunch), nudelätande, kaffedrickande och siestasovande. Det är timmarna som räknas, snarare än vad de fylls med...
Men som sagt; många taiwaneser jobbar mer än vad som borde vara nyttigt. Jag undrar när vår favoritrestaurangägare får en blund i ögonen exempelvis. Hennes ställe ligger längre ner på gatan, och hon är där från morgon till sen kväll. Måndag till söndag. Alltid lika piffig i leopardkeps, guldringar i öronen och stort leende. Imponerande.