Vi var halvvägs genom både Scorsece's Casino och en påse räkchips när det knackade på dörren. Vi tittade frågande på varandra med höjda ögonbryn. Vi känner liksom ingen i Taiwan som skulle komma förbi oss à l'improviste en söndagkväll efter klockan tio.
- Öppna inte, vi låtsas att vi inte är hemma, viskade jag och höjde ljudet på teven.
Men knackningarna fortsatte, och C reste på sig för att öppna. Och kommer tillbaka och säger:
- De vill ha betalt.
???
Betalt? För vad? Är det Costello som skickat en torped? (Better get your protectionmoney out your wallet. Capisci? Note to self: Sluta se filmer med maffiatema).
Jag sliter mig från Robert de Niro och går till dörren, redo att hantera situationen (Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag drog runt i något annat på söndagskvällarna än pyjamasbyxor utan resår, t-shirt med Marilyn Monroetryck, glasögon och hårinpackning, och att jag ägnade mig åt mer kultiverade aktiviteter än att tugga chips framför Filmmax).
Damen utanför pekar på lampan i trapphuset, sedan pekar hon på ett papper där hon skrivit en summa.
Alternativ tolkning: Hon vill ha betalt för elektriciteten? Men klockan tio en söndagskväll? I cash?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar