Vaknade vid femtiden i morse,vet inte riktigt varför. Jag kunde inte somna om, så jag smög upp och gjorde i ordning varm mjölk, en gammal beprövad huskur. Som väl egentligen aldrig har fungerat, men det inger en känsla av trygghet. Fast inte för C, som inte tål lukten, men fransmän är ju nästan aggressiva i sin attityd till mjölk. Sedan har jag haft fullspäckat schema (an ordinary day in the life of a housewife), men kinesiskatentan var en kakbit, och jag räknar kallt med full pott. Så har jag lunchat med C, och suttit på en bänk och lapat sol en stund iakttagen av chockade taiwanesiskor (Nu har hon färgat håret mörkt, ska hon inte sola lite också, while she's at it?).
Och nu vilar jag ut efter en rejäl sockerchock efter att ha käkat tårta på Phoebus och Bonapartes (på Filippinerna tar man det här med förnamn på allvar) födelsedagskalas. Pust. Det är uppenbart ingen mungböne- och kinakåldiet jag underkastar mig här på Taiwan. Snarare en ofrivillig munk- och gräddtårtediet. Ska man börja vakta midjemåttet tro?
1 kommentar:
Det där med midjemåttet är nog ingen fara. Tugga på
Skicka en kommentar