Instant chinese learning

I dag när jag handlade frukt av en av fruktförsäljarna på gatan (överallt kan man hitta dessa fantastiska människor som tar sig an de mest besvärliga frukterna, - ni vet sådana som man inte gärna köper eftersom det är så omständigt att äta dem, typ ananas och mango - skär upp dem i bitar och serverar komplett med ätpinne och servett) så förvånade jag mig själv med att konversera fruktförsäljaren. Okej, det var ingen högtflygande konversation, men jag frågade hur mycket papayan och jordgubbarna kostade, och förstod vad han svarade och så. Så jag gör framsteg. Kinesiskan har känts nästan omöjlig, (det svåraste är att tecknen inte har någon som helst koppling till ordet självt) och det har varit oerhört frustrerande för mig, som berömmer mig av att vara ganska språkbegåvad, men nu verkar det ha lossnat. Lite. Delvis tack vare YoYo, en av vara taiwanesiska vänner. YoYo är två år gammal. Han är ganska världsvan och framåt, och blev galen i C vid första ögonkastet. Jag vann hans hjärta först när jag sjungit The Alphabet Song med honom. Tolv gånger. Många barn brukar bli ganska förskräckta och häpna när de ser oss, eftersom vi ser, hm, annorlunda ut. Men Yoyo har bott halva sitt liv i USA, när hans pappa Polonium jobbade där, och gillar västerlänningar skarpt.
Hur som helst så har han lånat ut sin favoritbok till mig - en pedagogisk utgåva med bilder på frukter och djur, och telefoner och båtar. Kanonbra. Och det är därifrån jag har plockat ganska mycket av mitt fruktvokabulär. Samt användbara fraser som "Kom hem till mig och ät papaya" och mindre användbara fraser som ""gröna grodan hoppar hoppar hoppar".


Andra bloggar om: Taiwan, kinesiska