Högst upp på min lista över vackra flygplatser finns Hong Kong international airport som vinner hands down. Dess dämpade belysning, tjusiga blomsterarrangemang och söta personal som håller reda på ens connections kan få en jetlaggad person att bli tårögd.Längst ner på min lista finns Paris Charles de Gaulle, som alltid lyckas få mig att gråta, men mer av frustration, ilska och stress än att jag grips av någon som helst form av skönhetsupplevelse. För att komma till La ville lumière måste man först ta sig igenom detta inferno, där man känner sig som en klaustrofobisk hamster i de där plasttunnlarna som rulltrapporna är omringade av. Möjligtvis var det futuristiskt och innovativt då det begav sig, men idag är det bara fult. Och det finns inte en skylt överhuvudtaget någonstans som visar var man ska. Jag har varit där så många gånger, men går vilse varje gång, och går runt runt runt tillsammans med fullastade saudiaraber på familjetripp och japaner som liksom sviktar under tyngden av sina påsar fran Vuitton. Ett besök på CDG brukar också inkludera hissåkning tillsammans med fyra, fem holländare som inte heller vet var de ska och efter ett tiotal turer upp och ned, kliver vi ut och inser att vi befinner oss på samma våningsplan där vi började. Infernaliskt. Oh, och alla som någon gång turistat i Frankrike vet hur serviceminded fransmän är? Jag kan säga detta eftersom jag älskar La France men varför har de gjort det till sin nationalsport att vara så otrevliga de bara kan? Och en sista grej; Christian Lacroix spenderade tre år, tjugo miljoner euro och en miljon meter tyg för att designa air frances kostymer. Som Ryan Air's uniformer undantagna måste vara det fulaste och mest osmickrande som någonsin drabbat en flygvärdinna.
Andra bloggar om: flygplatser, Hong Kong, Paris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar