Solen skiner för andra dagen i rad och det är så underbart att vakna på morgnarna, slå upp balkongdörrarna och släppa in ljuset... Efter tio dagars tröstlöst regnande känns det som att jag skulle vilja dricka solstrålarna för att tillfredställa saknaden efter dem. Men nu har vi sol i överflöd, och jag och C köpte med oss lunch för att äta på en bänk i solen pa äkta occidentalt vis. Ah.
Dagens mest lukrativa affär gjorde paraplyförsäljaren på gatan utanför campus som i en handvändning bytte ut alla paraplyer mot spetskantade parasoll med UV-filter, något som gjorde att en svärm av unga kvinnor flockades runt honom. Solen kan ju - gud förbjude- åsamka fräknar.
Men dagens egentliga höjdpunkt var givetvis att Costello fyllde år - sextiofem- fast det kan man faktiskt inte tro.
- Not a chance, sade jag, you don't look a day over fifty! (män av Costellos kaliber bör strykas medhårs).
Prick halvtvå var det presentöverlämning och tårtorgie. Sandy hade gett oss rådet att inte äta för mycket innan vilket vi givetvis inte hade lyssnat till eftersom vi, på förekommen anledning, fruktade regionala specialiteter som red bean and dried meat-cake dekorerad med apelsinkryddade alger (yep, seen it, tried it) men istället bjöds det på chokladtårta och cheesecake, grönt té och cokezero (Costellos fetischdryck som på västerländska kallas dietcoke) och stora fat med guava, gul vattenmelon och vaxäpplen.
Costello skulle rätteligen kunna ta sin hatt och lämna laboratoriet efter lång och trogen tjänst, och det är många som tålmodigt väntar på att detta ska ske, och slänger lystna blickar mot hans kontor som är utrustat med lädersoffor, teakbord, minibar och terrass mot solsidan, men det förefaller som att de får vänta. The big boss has no plans to leave the field.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar