Vaknade upp till ett mycket väntat franskt valresultat. Glädjande är att fler fransmän än på fyrtio år tagit sig till valurnorna; jag hoppas att det är ett tecken på att Frankrike är på väg att ta sig ur den kollektiva pessimism och fatalism som betecknat landet de senaste åren; där man pratat om la douce France som ett land på väg utför och där en hel generation unga människor kallas den förlorade, eller den prekära, generationen.
Jag kom till Frankrike sommaren 2002, då jag mötte resignerade fransmän, och det pratades om le malaise social et politique, och då i synnerhet socialistpartiet var ett ganska brutet parti efter att ha besegrats av Le Pen i presidentvalet. Igår hamnade veteranen Le Pen långt efter täten, men många av hans forna väljare har troligtvis lockats av Sarkozys (som under sin tid i inrikesministeriet fick titeln le premier flic de France, frankrikes första snut), hårdare invandringspolitik. Royal har oförtrutet kämpat i motvind under senare delen av valkampanjen, hon har kritiserats utifrån, men har även huggits i ryggen av människor från sitt eget parti som anklagat henne för att inte hålla måttet.
Bayrou har vunnit många röster på att många fransmän inte velat se vare sig Sarko eller Ségo som president, men även om ingenting är klart ännu, så vet vi att en av dem kommer att ta plats i Elyséepalatset. Och det är mittenväljarna som väljer vem, eftersom väljarreserven på vänsterkanten är svagare än någonsin, precis som extremhögerns.
Siffrorna väger lite tyngre för Sarkozy, men han skrämmer många, och den senaste veckan har även namnkunniga fransoser, från samtliga politiska läger gett mindre smickrande bilder av Sarko; och hans uttalanden om kriminalitet som en genetisk defekt och en "identité nationale" kan få den mest övertygade konservatist att tveka. Jag vill helst komma tillbaka till ett Frankrike där man drivs av visioner och drömmar, snarare än rädsla och otrygghet. Ska fundera vidare på detta över ytterligare en kaffe...
Andra bloggar om: frankrike, presidentval, Ségolene Royal, Nicolas Sarkozy, François Bayrou
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar