Terra firma

Det är så lätt att ljuga för sig själv. Och så svårt att ljuga för någon annan.
Jag inser givetvis nu, med lite perspektiv, att jag var nära att göra mig själv sjuk igen i somras. Jag var farligt nära kanten, om jag nu inte redan gått över den. Utan att märka det själv. Men ni märkte.
Men för ingenting i världen vill jag hamna där jag var för några år sedan.
Aldrig.
Jag levde inte då. Inte som nu. Och jag önskar att alltid leva som nu. Med bultande hjärta och varma händer. Nära till skratt och nära till gråt.
Men när marken skälver under mina fötter och allt är osäkerhet blir jag som förblindad. Jag kunde aldrig hantera min egen rädsla. Kan inte. Men då var jag rädd för livet. Jag vaknade på morgnarna, förlamad av rädsla över att livet tedde sig så svårt.

Vissa människor har förmågan att dra sig upp ur jordskred. Jag tror att jag kan. Gjorde jag inte det en gång?

Det här är egentligen ingenting att skriva hem om, en reflektion om livet bara. Som är svårt och underbart.