När temperaturen inte har sjunkit under 33° på två veckor, och vi är tillbaka i asfaltsdjungeln så tänker jag ofta på en iskall bäck, strax bortom en fäbodvall i härjedalsskogarna. Solen når nästan inte dit, och vattnet är isande kallt. Vi badade där ibland på somrarna, när jag var barn, och tävlade om vem som kunde ligga kvar i bäckens iskalla vatten längst. När det är som varmast, och hettan, fukten, och den tunga luften liksom aldrig vill gå över i ett rejält åskväder, tänker jag på den där bäcken. Visualisering, kallas det visst.
En annan grej. Insekterna. Jag är rädd för svenska insekter och sniglar. Men jag svär, Taiwans insekter och slemdjur är av en helt annan kaliber. Det är MONSTERINSEKTER. Mon dieu. Jag grät av skräck när jag på väg hem i går kväll ställdes öga mot öga med en decimeterlång skalbagge. Och jag bor inte i en djungel. Jag bor i en storstad. Ska köpa någon spray eller någonting, det är helt klart att det är bäst att vara beväpnad. Vad tror ni om tårgas? Men tydligen överlever vissa av de där kreaturen till och med en atomvinter?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj, hjälp! Jätteinsekter... Det är sånt där som jag glömmer bort när jag drömmer om att flytta till ett mer tropiskt land. Jag är ju traumatiserad bara av de engelska spindlarna.
Folk kommer aldrig att tro mig när jag berättar om storleken pa sniglar, skalbaggar och, gulp, jag kan nästan inte ens säga ordet utan att fa obehagsrysningar, kackerlackor.
Mardröm.
Skicka en kommentar