Croque monsieur façon Thibault

Vi hade lovat M och B att laga något från det franska köket i kväll. Efter utstuderade, detaljerade fantasier om baskisk kyckling, ratatouille, saumon en papillotte och coq au vin skred vi in på vår supermarknad med inköpslistan i högsta hugg.
Tre minuter senare hade vi bestämt oss för att istället överraska med en croque monsieur.
Som vi, istället för att erkänna att i panik leta svarta oliver och basilika på ett proppfullt RT Mart blivit oss övermäktigt, marknadsförde som en totalt legendarisk smörgås, un grand classique parisien som liksom innesluter själva essensen av La douce France mellan sina gyllene brödskivor... Eller något. Fast poängen är att en sån här tidlös macka behöver man inte argumentera så mycket för. I synnerhet inte om den serveras med ett glas rött vin till. Mmm. Inte alls dumt.
Inte ett sjögräs, inte en nudel i sikte. Bara doften av smält ost och rödvin. Jag får gåshud bara jag tänker på det.