Lördag

Det verkar som att min korta karriär som hemmafru är över. Lördag morgon och jag klev upp klockan åtta för att gå till det här jobbet som jag är skamligt okvalificerad för. Jag väckte C, lite brutalt, för att tala om att vi inte hade någonting ätbart i huset till frukost, såvida han inte ville äta mjölkpulver och konserverade persikor, och så ställde jag soppåsen bredvid sängen.
- Kan du gå ut med dem?
-Trevligt uppvaknande, sade han.
- Har du förresten sett min vita kjol? Jag hittar den inte?
- Den är i din garderob. Jag tvättade och strök den igår.

(Okej, nu var jag kanske aldrig någon mönstergill, fullkomlig hemmafru. Snarare en totalt degenererad dito. Sedan jag flyttade ihop med C har jag inte rört en tvättmaskin, vilket beror på att han har fullkomligt fascistiska tendenser vad gäller tvätt och strykning. Den mannen stryker handdukar. Och strumpor. Och parar ihop dem. Och vänder på dem om de är ut och in. Jag förstår inte hur han står ut med mig. )

Efter att ha bytt kläder fyra gånger och försäkrat mig om att jag inte såg ut som en fröken sprang jag iväg. Ingenting arbetsamt att göra idag, det var demonstrationsdag (de kallade det party) för att ragga nya föräldrar som vill skriva in sin avkomma på just vår skola. Min uppgift var, jag citerar, att "le och se trevlig ut". Slut citat.
Vilka krav de ställer. Men visst, jag kan se väldigt trevlig ut när jag lägger den sidan till. Jag skrattar dessutom åt tråkiga skämt och anekdoter, och jag ler och säger att folk har trevliga, välartade barn, sedan väser jag "You keep your little icecreamsticky hands of my white skirt you little bugger or I'll microwave you" i örat på lille Nick, när de inte hör. Jag är en hemsk människa.
Men det gick tydligen bra. Chefens son kom fram till mig efteråt för att säga att jag gjort ett suveränt jobb.
- They all liked you. They thought you looked very nice.
Det fick mig att känna mig lite som en utställningskatt. Eller en begonia.