Det ser nästan ut som om det ryker om bergen, när dimmolnen sveper in. Bergen ser så mjuka ut, med all sin grönska, och dimman som liksom suddar ut alla konturer. Gudinnan Matsu fångar uppmärksamheten där hon står på de smaragdgröna höjderna och spanar ut över téodlingarna. Legenden säger att hon vakar över alla sjömän och fiskare som är ute på havet. Ett ungt par tänder rökelse som de lämnar vid altaret i templet, efter att ha bugat tre gånger mot gudinnan, mot bergen. Regnet faller, och det är tyst och stilla. Téhuset i traditionell, kinesisk stil är från en annan tid, en annan plats. En kvinna förklarar tédrickandets hemligheter för oss, och vi låter det regna på oss och lyssnar på stillheten. Zen.Jag förälskade mig i ett tébord i svart sten, vars enkelhet och symmetri var alldeles betagande, C räknade snabbt ut att det kostade en månadslön, men föreslog att vi skulle bygga ett hus i de taiwanesiska bergen.
Middag: Fisk i téblad, lotusrot kokt i oolongté, nudlar med teolja och färska téblad. Téjelly och nougat med grönt té och jordnötter.
3 kommentarer:
Hej! Hittade hit via bloggtoppen, vilken sympatisk blogg! Lägger till dig i länklistan och hoppas att det är ok ;)
Låter som ett underbart ställe att vara på ett tag och "ladda batterierna".
Kram från kusin Ewa
Ja, det var underbart. Jag saknar natur sa mycket där vi bor. Här finns knappt trottoarer, sa även en park är nog för mycket begärt.
Skicka en kommentar