Natur. Stillhet. Stora städer har en tendens att likna varandra, samma mcdonaldswarnercinematgifridayskenzod>unnelbana. Människor som har bråttom och
snorkiga affärsbiträden. Varuhus med samma märken. Fast i Taiwan är kläderna mer pastellfärgade än i europa. Och brun-utan-sol utbytt mot whitening products. Annars är det samma halfcafhazelnutlattes i London som i Taipei.
Med lite lokalfärg givetvis, annars skulle det inte vara någon som helst idé att resa. Här är lokalfärgen tempel, hemlösa hundar, marknader, kålhuvuden i bananbladskorgar på gatorna och cyklande glassförsäljare i stråhatt och att ingen har barnvagn eftersom det är för trångt på gatorna och förmodligen för riskabelt. Jag nämner inte ens vesporna för det har jag gjort så många gånger.
Varje sommar jag är utomlands längtar jag efter blåbärhallonjordgubbarhundpromenader. Ljusa sommarnätter. Vi exilsvenskar kan yra i timmar om de ljusa sommarnätterna.
Skrattade åt neonskylten som sitter ovanför ingången till the elementary school: Time is money.
Det är inte sant. Tid kan aldrig mätas i pengar. Tid är allt vi har och det enda som betyder något.
Nu är det dags för morgonkaffe innan jag blir alltför obegriplig.
5 kommentarer:
Jag saknar - dig. Hade precis hittat din underbara blog och så blir den tyst....
Men - den är inte tyst? Absolut inte. Inspirationen kommer och gar, men tyst?
Och att nagon tycker att min blogg är underbar är fantastiskt. Tack.
Vilken tur. Då hoppas jag att inspirationen kommer åter. Snart.
Ehrm... pinsam bekännelse:
jag hade råkat lägga ett bokmärke till just detta inlägg i din blogg och har inte sett att du skrivit för fullt hela tiden...
Å andra sidan kan jag nu frossa i en massa olästa inlägg.
Oh. Och jag som trodde att du tyckte att jag börjat skriva dåligt och oinspirerat! ;)
Vilken tur!
Måste erkänna att jag gjort samma misstag med Taipei Times som under ett par veckors tid toppade med samma nyhet... innan jag insåg att jag märkt fel sida.
Skicka en kommentar