Snabba bilar

Jag ska bara klargöra en grej, även om det här inte kommer som någon överraskning för dem som redan haft äran att färdas motordrivet med mig. Jag har många kvaliteter, men bilkörning är inte en av dem. Jag körde upp ungefär en miljon gånger innan jag fick mitt körkort, och fortfarande tror folk att jag mutade inspektören.
Alltså, jag är dålig på att köra bil. Riktigt dålig. Men hey, guess what? Taiwaneserna är sämre. Det är fan i mig otroligt! Att betrakta trafiken här där jag bor är lite som att stå och hänga vid radiobilarna på gröna lund.

Backspeglar används överhuvudtaget inte. Här backar man ut på huvudleder med lilla mercan på ren chans.
Vissa har en teve där backspegeln borde sitta, så att de kan följa baseballmatchen eller kolla på film när de kör. De parkerar som fransmännen, dvs överallt, på trottoarer och framför utfarter, fast helt utan fransosernas och fransyskornas finess, här ryker både staket, parasoller och caféexteriörer. Om de ska fickparkera skickar de oundvikligen ut frugan ur bilen så att hon kan stå och vinka och skrika. Vem behöver backspeglar när man har en fru, liksom?
Men det här förvånar mig mindre än att dessa kamikazepiloter envisas med att köra fyrhjulsdrivna terrängjeepar i storstad. Eller att de tycker att det är praktiskt att ratta en Buick eller Chrysler när de ska snirkla sig in till närmaste 7-11.

På Taiwan verkar framgång och lycka kunna mätas i storleken på bilen. Och priset. Varför köra en liten bil när man kan köra en stor? Och dyr. Ju dyrare desto bättre. C har haft en Bugatti Veyron som bakgrundsbild på sin laptop. Den kostar ungefär lika mycket som tio ferraris. Han har precis insett att alla hans kollegor tror att det är hans bil. Visst, klart vi kör Bugatti. Oh ja. Det chockade dem mindre än det faktum att vi har en Fiat Punto.
En annan grej som chockar dem är att vi gärna promenerar, långt och länge. Som Davy sade: "Nej, inte kan ni gå ända dit! Det tar ju minst tio minuter!"
Som att det var vi som var galna.