Noterar: Inga vespor. Människor går eller cyklar. Bliss! Reflekterar: Japanska har lite samma språkmelodi som finska! Det är något med de där sjunkande tonfallen... ?
Annan grej: Värmen inomhus! Uppvärmda tåg, hus och affärer (I motsats till Taiwan där man måste dra på sig dunjackan för att gå in på 7-11...)
Intryck som ordet Tokyo alltid kommer att frambringa: Nakna trädgrenar mot en krispigt blå himmel. Kråkorna som verkar vaka över sitt Edo.
Och: Vad mycket västerlänningar det är här! Man kan inte vända sig om utan att törna ihop med en skandinav, eller en amerikan. Eller om det är vi som vant oss vid att vara nästan lokalkändisar i homogena Zhong-Li?
2 kommentarer:
Japanska lik finskan? Det har jag aldrig tänkt på men å andra sidan har jag väl inte lyssnat på japanska så ofta eller så noga.
Ja, det är någonting med de fallande tonerna och mjukheten. Men jag är fullkomlig amatör vad gäller bägge språken, så det enda jag här är ju ordmelodin... Men en lingvist skulle säkert opponera sig kraftigt. ;)
Skicka en kommentar