Kinesiskt och rea

Vi drabbades av en sorts asienlängtan och slank in på Galleries Lafayette's kinarestaurang för att äta lunch. Där satt vi och frågade varandra "minns du?" och "kommer du ihåg?" och tittade överseende på övriga gäster som övergett ätpinnarna till förmån för kniv och gaffel.

Annars är det rea i Frankrike: En folkfest (som i vissa fall leder till handgemäng, panikattacker i provrum och total brist på solidaritet mot medshoppare) som enligt lag sker två gånger om året. (I Sverige är det ju alltid rea? Varje gång jag kommer till Sverige är det rea på hemtex och MQ. Jämt.)
Fransyskorna är stategiska reaexperter och låter sig inte luras av fusketiketter (det är inte ovanligt att butiker höjer utgångspriset dagen innan rean) och knycker förnärmat på nacken åt hängare med lagerrensningar och osålda plagg från 2002.

Jag har haft en tendens att helt tappa koncepterna vid åsynen av skyltar med 50 % så till den milda grad att jag har plagg i min garderob som jag aldrig har använt av den anledningen att de till exempel är ljusvioletta, eller i storlek 42. Eller 32. Och jag är ingen jojobantare av den kalibern. Jag har dessutom X antal skor i varierande storlek. Argument: Skor töjer sig. Och köper man i rätt storlek glappar dem efter ett år.
Eller: Jag kan ha sockar i dem!
Mitt sällskap: Sockar? I silversandaletter?
Jag: Jo! Det har jag sett Laetitia Casta ha i Elle!

Men nu är jag en sansad kvinna. Fast med en mycket nedbantad garderob, lådorna vi skickade från Taiwan i November är det nog snart dags att ge upp hoppet om.

Nu: Kaffe och Brioche.