Att komma tillbaka till Taiwan från Tokyo var som att kliva in i ett växthus. Mer än 20 grader varmt och den där speciella fuktigheten som jag vant mig vid, men redan hunnit glömma. Den grå himlen som känns tung efter den krispiga atmosfären i Japan där luften är hög och klar. Efter Japan ter sig Taiwan mer än någonsin som ett färgglatt, högljutt kaos och smogen som ligger över staden är plötsligt outhärdlig.
Taiwan förbereder sig för det kinesiska nyåret och överallt hänger papperslanternor och girlander i guld och rött. Och jag känner mig egendomligt avskärmad och fokuserar egentligen bara på avresan. Jag har aldrig gillat det här transitvakuumet. Att vänta på att ge sig av. Jag går runt i cirklar utan att kunna slappna av, är fylld av intryck från resan som jag inte har sorterat, eller ens absorberat, än.
Transit. På väg. Men inte än. Att redan vara på väg fast vara kvar. Att redan sakna en plats man ännu inte lämnat. Stiltje och vakuum. En väska som är ouppackad och samtidigt inte riktigt färdigpackad än. En märklig fas. Som jag aldrig gillat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar