Ur Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten:
På samma sätt som det finns en partner för varje människa, finns det en plats. Det gäller bara att hitta sin bland de miljarder som tillhör någon annan.
Jag tror att det är så. Jag tror att en dag ska jag ställa ner mina väskor på den där solupplysta perrongen som jag drömmer om, tåget ska glida iväg, och jag ska stanna kvar. Och känna att här är min plats.
Det finns en plats för varje människa. Men min plats är inte här. Kemin saknas. Passionen, kärleken till ett land, en stad. Kanske är det en undermedveten längtan till min plats som drivit mig ända hit?
Men här var inte platsen. Jag är redan på väg. Igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner verkligen igen mig i det du skriver. Man letar och letar och förhoppningsvis kommer man till en plats där det klickar och där man vill slå sig till ro.
Jag är faktiskt övertygad om det, att det finns en plats som är rätt. Där man slutar upp att hela tiden vara på väg. Där man stannar.
Skicka en kommentar