C kan inte blinka, inte äta, inte prata. Och hans chef är irriterad eftersom han räknat med att C skulle vara frontfigur i morgon när ett teve-team kommer för att göra reportage om forskningscentret. Costello ringde nyss och ville skicka iväg honom till en kinesisk handpåläggare så att han skulle kunna stå framför kameran i morgon och se ut mer som sig själv än som Stephen Hawkins. Jag säger nej. Det är sängliggande som gäller.
Många tipsar om akupunktur. Stella rekommenderade taiwanesisk rissoppa (men det är nog mer comfortfood än mirakelkur). Radium har bokat tid hos en renommerad neurolog och min svärmor har gett C:s foto och exakta tidpunkt för födelse till sin slaktare som även har healingförmågor. På distans, jojomen. (Som en liten utsvävning kan jag tycka att det är en delikat kombination; att vara slaktare och healer på samma gång. Dessutom odlar Monsieur Michel Frankrikes bästa haricots verts, och tar hand om övergivna kaniner och kattungar.)
Anyway. Jag förlitar mig på sjukvården. Jag vet numer att vi genom C:s jobb täcks av Taiwans utmärkta hälsoförsäkring som dessutom, som Perry påpekade, är billig. För ett besök på akuten med undersökning och mediciner inkluderat fick vi hosta upp drygt 600 NT dollars, vilket väl är en 120 kronor eller så. Jämfört med de 3000 kronor jag fick betala hos läkaren i Sverige för att vägas, mätas, kissa i en mugg och ta blodprov till min visumansökan är det nästan gratis.
Dessutom är sjukhuset i Taoyuen utrustat med rulltrappor, en tjusig coffeshop med espressomaskin, mörka träpaneler och en välsorterad bokhandel. Och 7-eleven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar