Och på jobbet går det också bra

Jag bad mina elever att skriva en text med titeln My friends.
Lucys började: "Jag har tolv bästa vänner. De heter Mandy, Nicole, Cherry, Winnie, Mina, Tina, Susy, Lily, Judy, Sally, Patti and Anna. Mandy är sötast, Nicole snällast. Jag gillar mina vänner. "

Jack hade skrivit med sin prydliga handstil: "Jag har inga vänner. Jag har inga klasskamrater. Jag har inga vänner på cramschool heller. "

Han hade tagit fasta på ordet kamrat i klasskamrat, och ansåg sig inte ha några.

Mitt hjärta gick i tusen bitar.

Och vad kunde jag säga? Att det ordnar sig? Jack, det ordnar sig. Vänta tio år, eller femton, så kommer du se att allt har ordnat sig. Och du kommer att inse att kvalitet betyder allt, och kvantitet inget.
Men tio år är en hel livstid för en liten kille som med korslagda armar försöker bita ihop om sin smärta. En kille som vägrade se sin dumma fröken, och hennes dumma skrivövningar, i ögonen.
Du har rätt, Jack. En dum jävla skitövning. Jag gör aldrig om den.