Jag har nog inte gråtit efter ett frisörbesök sedan jag var elva, men igår var jag otröstlig.
Hur är det ställt med en människa som tycker sig behöva tunna ur ett skandinaviskt hår tills allt som är kvar är några ledsna testar kring öronen? Jag hade en bild med mig och frisörskan nickade och log, sedan klippte hon något helt annat medan jag bläddrade i veckotidningar och hade uppmärksamheten på annat håll.
Hon måste ha gjort det med flit. Bitch.
Jag ser inte alls ut som bilden jag hade med mig. Jag ser ut som Jane Fonda gjorde 1985. Eller Tomas Brolin 1994.
Fan. Jag sätter aldrig mer en fot på en hårsalong i det här landet. Jag frisörstrejkar.
Eller så får jag flyga hit min frisör från Montpellier. Men frågan är om hon kan reparera skadorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gå till Diane! http://www.fine-salon.com/ Hon kan svenskt hår. Och om det mot förmodan inte skulle funka kan jag nog leta fram numret till Jun, en perfekt frisör i Yongan.
/Inger
Tack för tipset Inger! Det var en oerhört känslig grej det här me mitt hår märkte jag. Nästa gång lämnas ingenting åt slumpen...
Skicka en kommentar