Det här känns lite egendomligt. F, min tvillingsyster som jag delar utseende, röst, gener och humor med, och R ska ha en bebis till hösten. Jag och C är givetvis redo för att ta vårt fulla ansvar som gudföräldrar, inklusive att bestämma namn på bebisen (Fabiola är gulligt! Ni kommer att vänja er!).Jag och F har hela livet valt så olika vägar, valt att gå åt motsatta håll, och tilllbringat många år långt ifrån varandra. Fast först nu känns det som om jag kommer att missa en viktig händelse i hennes liv. Jag är inte där för att se hur tjock hon har blivit, eller för att driva med henne när hennes fötter svullnar upp så att hon inte längre kan ha sina lackpumps, eller för att stuva spenat åt henne. Och, syrran, jag minns att jag uttryckligen sa innan jag åkte att "inga bebisar när jag är borta".
Jag tror att det egendomliga i det här, som ger mig en klump i halsen, det är att jag väntar otåligt på att bli moster, jag kommer att älska ihjäl Fabiola, men att jag samtidigt är rädd för att det här kommer att ändra någonting mellan mig och F, och skapa ett avstånd? Jag vill inte se henne bli en av de där hazelnut-lattesörplande, bajspratande mammorna som kunnigt slänger upp sin bebis på sin hängselbyxklädda axel för att den ska kunna rapa i örat på övriga gäster på caféet. Ni har också sett dem, eller hur? Ni vet vad jag pratar om.
F sade att hon vill att jag är med på förlossningen, då skulle jag kunna dra vitsar och imitera barnmorskan, men jag vet inte? Barnmorskor är ju inte kända för sin humor och självdistans? Dessutom är det långt till dig nu.
Men efteråt kommer jag att lära den allt jag kan: Namn på blommor och träd... eh, förresten, jag kan inte så många. Yogapositioner? Franska subjonctif? Kinesiska tecken? Att aldrig oroa sig för sin underbutt eftersom alla kommer att älska hennes rumpa?
C menar att klimatet i Umeå, i synnerhet i november, definitivt inte kan vara gynnsamt för en växande varelse så ni kan välja att skicka den på heltid till Taiwan. We'll be waiting for it. Med papayamilkshake och solhatt.
Andra bloggar om: bebis, barn, gravid
4 kommentarer:
Vad då inte kunna ha mina lackpumps!? Vad är det för elakt skämt? Och jag svär med taiwanmonamour som vittne på att ni aldrig kommer få se mig i hängselbyxor. Hedersord. Never.
Grattis! Tillåt mig dock klargöra en sak. Hängselbyxor och latte är inte de viktigaste accessoarerna för en modern mor. Huvudsaken är en trehjulig barnvagn, komplett med lattehållare, vattenflaskshållare, glossymagasinshållare och handväskshållare. Och lite plats för barnet i mitten.
Jag inser ju att jag inte vet nagonting om bebisar! Men klart ungen ska ha en latte!
Till alla er som tror att lattehållaren är et skämt: Det är det inte.
Men om man inte har råd att köpa en vagn som passar en modern mor, är det okej att sno en då? Eller ska vi i stället låtsas vara alternativa och subversiva (omskrivningar för fattiga)och satsa på en retro-chic variant från Myrornas?
Skicka en kommentar