Torsdag

C kom hem med en kartong full med madeleines... som inte var riktiga madeleines, utan mer muffins med (oh nej, borde förbjudas) romindränkta russin. Men det är något med sådana där lyxiga guldbottnade kartonger med sidenband runt om som gör att man inte bryr sig ett smack om vad som finns på insidan.

Efter att ha spanat in den här bilden drömmer jag om att åka till Kenting. Det är södra Taiwan och ljusår från mina kvarters hektiska asfaltsdjungel. Wow. Går det tåg, tro?









Den här veckans irritationsmoment har varit nervknippet Sarkozy. Jag gillar ingenting han gör, ingenting han säger... Enerveras av hans blotta uppsyn. Han ger intrycket av att vara balanserad och kallsinnig, men samtidigt går han för mycket på feeling och impulser. Dessutom är jag uppretad på medier som menar att det är ett framsteg att Le Pen gick backade i valet. Det är inget framsteg. Det innebär bara att Le Pen inte behövs längre, när Sarko ger uttryck för samma åsikter. Under debatten häromdagen sade han dessutom att Sverige är ett mycket starkt land utan arbetslöshet. Wow. Visste ni det?