Vår hyresvärd envisas med att skriva alla lappar till oss på förenklad kinesiska istället för traditionell kinesiska, vilket förvirrar mig och försvårar vår gemensamma förståelsegrund. Jag lär mig traditionell kinesiska och ägnar timmar åt att omsorgsfullt kopiera tecken, mest för att bevisa att Teddy har fel när han säger att utlänningar kanske kan lära sig prata kinesiska, men aldrig att skriva. Och det är svårt. Men jag behöver skriften, och tecknen för att lära mig. Jag har alltid varit en skriftmänniska mer än att jag kunnat lära mig ett språk enbart genom att lyssna. Därför upplever min hjärna en nästan panikartad förvirring när den inte logiskt kan koppla ihop ett ord med bilden den hör ihop med. Och när den inte kan uppfatta en stor del av en text bara genom att slänga ett öga på den.Men hursomhelst, på fastlandet, ett stenkast över det Taiwanesiska sundet, har man sedan femtio- och sextiotalet använt sig av simplified chinese i ett försök att sprida läskunnigheten och göra upp med språkelitismen (lägg fram det förslaget till Horace. Eller till l'academie française).
Men Taiwan har, liksom, tror jag, Hong Kong och Macau, fortsatt med den traditionella kinesiskan trots att den förenklade kinesiskan har färre streck, och förmodligen går snabbare att skriva. Men ett litet aber har dykt upp i Kina. Allt färre människor är kapabla att läsa gamla skrifter som upptäcks och dammas av. Och vad gör man när ingen längre kan tolka gamla kulturskatter? Ringer Taiwan? "Vi är några här på fastlandet som undrar... Ni skulle inte kunna hjälpa oss med en grej?"
Taiwaneserna skrattar så det hörs ända till Peking. "Jo visst. Klart vi hjälper er. När ni låter oss gå med i WHO, ger oss tillbaka vår plats i FN:s säkerhetsråd och god damn it, tar bort de där 900 missilerna som siktar mot oss! "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar