Inte ens en kaffeautomat

Jag pratade med Claudia som nu har följt med forskaren hon är gift med till Antarktis. Hon känner sig helt solitaria därnere på Chiles södra spets, och jag förstår henne.
När man flyttar mycket, i synnerhet om man byter kontinent då och då, så hinner man aldrig bygga upp ett kontaktnät. Och vet man att man redan är på väg någon annanstans så hålls kontakterna på ett ganska ytligt plan. Hur spännande det än är att se nya saker och hela tiden vara på väg, så har man faktiskt valt bort någonting annat.
Jag saknar att ha vänner omkring mig, jag saknar djupt mänskliga relationer, till andra än till min man, och på andra sätt än virtuella. Så mycket att jag blir barnsligt glad om jag möter någon jag kan heja på. Eller när killen på 7-11 kommer ihåg mig och undrar hur jag mår. Jag tror att alla människor behöver göra intryck. Avtryck. Bekräftas. Genom vänner och nära får man det där hela tiden, men när man är ensam i ett nytt land i ett främmande sammanhang kan det ibland kännas som att man faktiskt är solitaria, som Claudia uttryckte sig.

Jag saknar att fika med vänner, jag saknar tjejsnack och jag saknar middagar med vin, goda vänner och analyserande och lösande av livsfrågor och världsproblem till långt in på småtimmarna. Det sociala livet här är inte riktigt sådant. Bara en sådan här grej som att vi på jobbet inte ens har en kaffeautomat. Inget fikarum. Ingenting. Lunch äter man vid sitt skrivbord, och mellan tuggorna jobbar man. Inget skvaller över en cappucino, inget långlunchande med kollegor. Det känns så märkligt, när jag jobbade i Sverige visste jag alltid så mycket om mina arbetskamrater. Familj, partners, sjukdomar och skilsmässor. Födelsedagar och utlandsresor. Allt diskuterades och delades. Inte här.

Jag ska ta igen det när vi är tillbaka i Europa. Och om ni vill bjuda mig på middag då så har jag en längtansfylld lista av saknad mat. Le voila:

Lasagne. Med ett glas rött. Eller två, jag är inte omöjlig.
Grillad lax. Med ett gott vitt vin. (Jag vågar inte äta fisken här, litar inte på att det inte är sjukt mycket tungmetaller och gödningsmedel och what have you i den).
Surkål. Vitt vin, förstås.
Stuvad spenat. Eh... ett glas mjölk, kanske?
Identifierbart kött med tuggmotstånd. Som man behöver kniv för att äta.
Yoghurt. Okej, inte ens jag tycker att det skulle vara gott med ett glas vin till yoghurt.
Sallad.
Kallskuret.
Bröd. Gott bröd. Baguette. Grovt bröd.

Om ni bjuder på något av nedanstående så kommer jag att hitta på en ursäkt för att slippa:

Nudlar.
Ris.
Kinakål.
Bönpasta.