Det märkliga med facebook är att människor man inte hört av sedan tidernas begynnelse dyker upp. Jag fick ett mail av en tjej som undrar om jag möjligtvis hette si och så förut och gick på Slättaskolan i Falun. Hon och jag gick i samma klass i lågstadiet. Och nu hade hon sett mitt foto på facebook och känt igen mig. Förändras man verkligen så lite under mer än tjugo års tid?
Jag funderade på det en stund och kom fram till att vi nog gör det. I mina äldsta vänners ansikten, som nu tillhör unga kvinnor på väg mot trettio, ser jag fortfarande fjortonåringarna från Västra skolans cabaret, eller sjuåringarna som sparkade höstlöv och lekte djuraffär (där vi bland annat sålde stenkaniner, stenhamstrar och stenmarsvin) i någon skogsdunge.
Och jag bär kanske fortfarande runt på den där lilla tjejen som var jag, med tjocka rosa plastglasögon och tusen drömmar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar