Jag drack mitt morgonkaffe och tittade sorgset på mina bruna mockaskor från André. I går kväll hamnade vi mitt i ett monsunregn, och trots att jag ögonblickligen utförde första hjälpen med en sönderriven Canard Enchainé, så blir de nog aldrig vad de en gång var. Det vill säga skitsnygga pumps i färgen marron glacé.
- Du kan ju inte gå runt i mockaskor i ett land där det faller flera tusen millimeter regn om dygnet! Du får ju skaffa plastskor.
Sade min man, högg tag i en skiva taiwanstyle grönt bröd, och viftade på tårna i sina lika militärgröna plastflipflops, som han faktiskt går till jobbet på the center of Research and Development i. Vilket gör att han ser ut mer som en turist på sightseeing än en av forskarna i membranvetenskap, men han offrar inga skor. Han har i alla fall inte anammat den taiwanesiska stilen med stormarknadsflipflops till kostymbyxor. Inte än.
- Plastskor? Croc's eller? Aldrig. Jamais! Never! Jag har väl någon värdighet kvar. Och jag månar om den, sade jag och fyllde på min kaffekopp.
Jag må vara dränkt inifrån och ut, blöt upp till över knäna, med tre deciliter vatten i varje sko. Men ni får aldrig se mig i ett par crocs. Hedersord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar