Och jag minns 11e augusti 1999. Total solförmörkelse över London, där jag bodde då. Vi satt i Green Park, och jag var hejdlöst förälskad i en bartender från Cornwall, som jag nu inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på - mitt selektiva minne fungerar alldeles utmärkt- men solförmörkelsen minns jag. Vi drack cabernet sauvignon och åt brieost, samtidigt som månen närmade sig solen. När förmörkelsen skedde stannade allt upp, det var som om fåglarna, vinden, löven i träden, allt stannade upp och blev tyst.Alla ställde sig upp, trots att det är lättare att se himlen om man ligger med ryggen mot jorden.
Sedan drack vi upp vinet och gick hem.
1 kommentar:
Det låter ganska romantiskt (även om ditt minne censurerar lite). Jag var vid den mindre romantiska Brommarondellen 1999. Folk sa att det kunde skada ögonen om man tittade upp mot solförmörkelsen så vi skulle titta på den genom fotonegativ vilket jag gjorde. Sedan gick jag runt och oroade mig för att jag skulle bli blind...
P.S. Jag har en utmaning till dig på min blogg. Kika gärna in!
Skicka en kommentar