I natt drömde jag på kinesiska. Inte mycket, men ett par ord. Meningar som trängt in i mitt medvetande och som dyker upp i drömmarna.
Det är alltid ett säkert tecken på att man börjar ta till sig ett språk, och att det som tidigare varit obegripligt, ogenomträngligt sorl börjar ta form och bli ord och meningar.
Just nu jobbar jag för mycket, och kinesiskaböckerna samlar mest damm, men drömmen motiverade mig till att fortsätta.
Det är lätt att imponera. Ett par ord, eller en mening, och en utlänning belönas i princip med stående ovationer i Taiwan. Kanske är de ovana vid att vi försöker?
- Hur kan du ha så bra uttal?, frågade Sam. Det är omöjligt. Men jag har alltid varit en härmapa. Vad gäller språk är jag som ett barn. Även om jag inte förstår ett ord av vad jag säger så härmar jag ljudmelodin. Och jag tror att kinesiskans fem toner, och allt snack därikring är en bluff för att icke-kinesisktalande ska ge upp innan de ens börjar lära sig. Alla språk har toner. Men det är bara kinesiskan som gör en stor affär av det.
Jag pratar franska hemma, engelska på jobbet och approximativ kinesiska på gatorna. Och jag förfranskar, anglifierar, eller försvenskar, användbara ord från andra språk om jag tycker att det behövs. Engelskan har till exempel oerhört många användbara verb, och franskan å sin sida har många ord för att beskriva känslostämningar.
Jag tror att man blir ödmjuk av att inte kunna använda sig av sitt modersmål, det språk man behärskar allra bäst. Jag blir det. Tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Visst är det underbart, att börja drömma på ett språk man vill lära sig bemästra.
Kommer ihåg när jag drömde på thai för första gången. Vaknade stolt. Fast det dröjde ett tag till innan jag pratade lika bra i vaket tillstånd.
Numer kommer jag allt oftare på mig själv att gå omkring och tänka, dagdrömma och prata för mig själv på thai.
Känner igen mig i resten av det du skriver också. Imponeringsnivån verkar vara väldigt låg i Asien. :)
Håller med om tonerna. Här har vi också fem, som spelar väldigt stor roll. Men nu tänker man inte så mycket på dem.
Det där med ödmjukheten vet jag inte dock. Du vet, det är inte lätt att vara ödmjuk, när man är....
Haha!Nej, det är klart...
Thai har jag inte riktigt koll pa? Liknar det nagot annat asiatiskt sprak?
Thai liknar väl mest Lao.... fast säger jag det högt så blir jag väl utvisad. Lao liknar Thai är väl säkrare att säga.
Det finns lite låneord från kinesiskan, fler från khmer och ännu fler från sanskrit.
Men thai liknar inte dessa språk ändå, för uttalet förändras totalt när det blir thai av det. Det enda man kan se ursprunget på är stavningen.
Thai är största språket i Tai-Kadaifamiljen. Alltså en helt annan språkfamilj än vad kinesiska och andra språk i Asien. Vissa kinesiska dialekter tillhör samma familj, liksom shan i Burma.
Enda egentliga likheten med kinesiska, om man nu måste hitta likheter, är väl att även thai har fem toner.
Spännande att veta lite mer om thai... Jag är verkligen nybörjare vad gäller asiatiska sprak. Men jag har i alla fall tagit de första stapplande stegen med kinesiskan.
Lycka till.
Jag kan inte någon kinesiska alls, praktiskt taget.
Jag fattade att mei you, eller hur du stavade det, betyder nej. Innan du skrev det. Sen kan jag väl bara hej och tack och några ord till.
Jo, 12 kan jag säga också. Vad nu det ska vara bra för.
Skicka en kommentar